Kevlarsjäl

Standard

Jag tror att jag på många sätt genom åren blivit ärrad av allt som har sårat mig och gjort ont. Jag drar ofta hela den där historioen om att ”ni ska inte tycka synd om mig, jag har blivit en bättre människa av det. Ni hade inte alls tyckt om mig som jag var innan. Tyck inte synd om mig, Jag är bättre nu. Jag lovar”… Men Även om det må vara så i många fall så har det och skadat det i mig som verkligen känner. Jag tror att jag byggt upp väldigt mycket murar kring mitt hjärta och min själ, och även om ajg släpper in människor till viss grad så släpper jag aldrig in dem hela vägen. Jag trodde att jag hade blivit bättre på att släppa in människor genom åren men det är tydligen inte fallet. Jag vet att saker bör göra ont men… jag låter dem inte göra det så all den där smärtan läggs på hög och väntar bara på att få ta sig igenom. Nedan kommer jag ge ett bra exempel på detta… Det kanske blir lite långdraget men… Bare with me.

(denna bloggen är itne avsedd för att hänga ut någon i mitt liv och därför tänker jag försöka hålla största möjliga anonymitet på människorna som jag skriver om här)

För två veckor sedan valde jag att försöka träffa någon. Jag gick på en date. Jag släppte de murar jag kunde och lät personen få lära känna mig på riktigt och inte bara det hårda skal jag annars gärna gömmer mig bakom. Jag hade några fantastiska timmar där och jag log hela degen efter. Jag vet inte om det någonsin skulle ha blivit något där eller inte, jag låter det vara osagt. men bara själva träffen och att faktiskt släppa in någon var bra för mig. Vi båda valde höll dock med om att vi inte var redo för något just precis nu men att vi kanske kunde fortsätta umgås och långsamt se vart det ledde. Jag berättade för min vän om hur lycklig detta hade gjort mig och hur trevligt jag hade haft och HEN verkade vara glad för min skull. Dagen efter skulle min vän och HEN so majg var på date med på en fest tillsammans och jag skulle gå och spela rollspel med några av mina andra vänner, inget särskilldt med det egentligen.. Men jag fick en väldigt konstig känsla i magen av att dessa två personerna umgicks och jag visste inte alls varför. Jag satt hon mina andra vänner och kändde hur något bara var fel. Jag var dock kvar till sent och gick sedan hem och lade mig. Dagen efter visade det sig att min Date hade valt att sova över hos min vän. Jag tyckte att det verkade aningen konstigt men försökte att inte tänka på det. Dock misstänkte jag innerst inne att de nog hde gjort mer än att sova. Eftersom jag och HEN inte var exklusiva eller kanske ens påväg någonstans så drog jag inte mer i det. HEN skulle säkert berätta om det var något. Efter ett par dagar släppte den lilla oroan jag hade och jag tänkte på annat, Min vän skulle åtminstonde ha sagt något om den hade legat med någon jag tyckte om ansåg jag.
Så what my point med den här historian?

För nån dag sedan berättade min HEN att HEN faktiskt hade legat med min vän för mig.. Och vad var min reaktion? jo,, en kram, ett leende och orden ”nänä men det är väl lungt”. Det är det inte. Jag känner att det någonstans borde göra ont. Men Jag kan inte känna det. Jag är självklart arg, Det vet jag att jag är för jag är bra mycket kyligare mot dem båda nu när jag fått berättat för mig att det hände. Och jag har svårt att se HEN som som mer än kanske en vän för tillfället. Jag är helt neutral till vad HEN är till mig. Men ändå kan jag inte var sårad på något djupare plan eller säga till min vän att det där inte okej. Jag har liksom bara stängt av.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s