Intrång på min personliga sfär.

Standard

Så här sitter jag och vill skriva något ärligt. Något som bara kommer från mitt hjärta. Jag har aldrig varit rädd för att dela med mig om saker. Men ändå är det någon som hindrar mig, vad undrar du? jo rädsla. Rädslan för att bli dömd, rädslan för att någon som du, en vän eller till och med min familj ska dömma mig. Och gudarna ska veta att de hade gjort det om de bara vetat de sanningar jag helst hade velat lägga upp här. Jag är inte sådär fejk chockerande med påhittade historier som många andra. Mina historier är mina minnen, ögonblick tagna från mitt liv. Jag provade att lägga upp dem under en synonym, ett alias. Vad hände då? jo någon jag känner/inte känner hackade sig in på denna högst anonyma blogg och läste det som jag lösenordsskyddat. De ord jag satt under en spärr för jag var inte redo att dela dem med världen än. Dessa ord delade hen med dem som kunde ta mest skada av dem och de feltolkade naturligtvis det. Det hade jag också gjort. De orden såg ut som något de inte var för att de var ett försök till att vara intresant, de var inte äkta eller sanna. De var en känsla jag tagit och gjort en spinoff på för att lista ut hur jag själv mådde och för att försöka skapa något intresant. Jag vet inte om jag någonsin hade tänkt posta det inlägget, kanske – kanske inte.Troligen inte då det inte fanns tillräckligt mycket sanning i det, och det är inte sånn jag är. Men om jag hade gjort det hade jag nog postat det som fiktion inte som sanning för det är hur jag kom fram till att jag kände, något jag har satt ihop till en utopi i mitt huvud och inte något som faktiskt fanns.

Jag hade under många år haft skriv kramp och inte kunnat skriva. Denna började släppa och jag skapade min personliga anonyma blogg för att se hur det kändes. Efter endast två inlägg valde någon att göra detta mot mig och nu sitter jag här. för rädd för att skapa något äkta. För rädd för at sätta ord på ett papper. Jag är rädd för att gå nära min egen dator för jag vet inte vad folk kommer åt och inte och hur de kommer använda det mot mig. Dessa människorna tycker säkert att ”det gör väl inget, vi delade bara det du redan satt i print”. Men för mig… för mig är det en våldtäkt på min självständighet och en våldtäkt på mitt inre att ta något jag skrivit under synonym och sedan lösenordsspärrat och sedan strunta i kontexten, om det var fiktion eller inte, och skicka ut det där det kunde göra mest skada. Jag hatar er för det. Internet och min dator har alltid varit fristäder för mig. Platser där jag har kunnat vara mig själv utan att bli dömd. Nu har ni tagit även det. Men fuck it. Hur kan det bli värre härifrån? Från och med nu, inga mer synonymer. Jag tänker inte gömma mig för någon eller dölja något för någon. May the light shine upon me, for better or for worse.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s