På tal om nicher och vem man är

Standard

Så finner jag mig själv här en Fredag natt/Lördag morgon tre veckor efter jag beslutat att jag duger som jag är oavsett normen, och sitter och frågar en vän om råd igen. Jag satt och redigerade min press på en dejting sida jag är medlem på, skriver, blir nöjd och postar.. men blir sedan plötsligt tveksam. Var jag för rakt på nu? bör jag inte berätta allt det där? Det är ju sant men.. Jag kanske ska hålla det för mig själv? Nej. Det ska jag inte. Jag är sådär.. överdrivet öppen och ärlig. Varför ska jag dölja det på en sida där jag faktiskt försöker hitta någon att dela mitt liv med?

Jo.. För att jag passar inte in på normen. Jag studerar på komvux, bär endast svart, borstar itne ens håret alla dagar, dricker mörk öl och äter mitt kött rått. Har inte en storlek 36 utan närmare en 42. Enligt samhällets norm är jag fel. Är jag det då? nej. Och det är inte du heller. Jag kanske inte är den typiska tjejen. Jag är enligt normen manligare än många män på hp och nej, jag får kanske färre som skriver till mig om jag skyltar med det men sen och andra sidan, varför skulle jag vilja träffa någon som inte klarar av det? Vi producerar en bild utåt för att vi vill att människor ska tycka om oss. Inte för den vi är utan för den personen vi är framför andra. Vi vill att andra ska tycka om oss men vi missar det som är allra viktigast av allt. Vi tycker inte om oss själva.

Ofta när jag går någonstans träffar jag mycket nytt folk och de flesta fattar tycke för mig, även om där är någon då och då som inte står ut med min närvaro så passar jag in på de flesta ställen. Vet ni varför? jo för att jag i grunden tycker om och accepterar den jag är även om jag ibland har sådana här små doubts. Jag försöker sällan föreställa något jag inte är och om jag gör det blir det sällan bra…. ärligt talat blir det riktigt dåligt när jag gör det. Det fanns en period i mitt liv när jag gjorde det väldigt ofta, försökte vara någon jag inte är… Det blev fel.. så så så väldigt fel. De flesta människor känner på sig falskhet även om de inte inser att det är det de känner av men de känner någonting och fattar sällan tycke för personen som försöker föreställa något annat. Detta har jag lärt mig den hårda vägen.

Anyway, thats my two cents.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s